min tjejklassiker

Just nu känner jag mig inte enormt tävlingsladdad, direkt. Jag TROR att jag kommer att klara simningen och tiden där bryr jag mig inte direkt om. Visst, självklart ska jag simma några gånger till med min våtdräkt så jag vet att jag klarar det. Men jag har inget superfokus där just nu.

Istället är jag inställd på att slanka till mig via promenader och annat. Jag fick en kommentar häromdagen: "Gud vad det syns att du har gått ned i vikt". Hm... vad för något sa du...? Jag har absolut inte gått ned i vikt och är absolut inte smalare än tidigare, tvärt om. Så just nu är det lågintensiv träning som gäller, kombinerat med några mål då och då utbytta mot Noka.



Jag är inte så naiv att jag tror att de eventuella kilon jag går ned via sådana här dieter förblir borta om jag återgår till att äta normalt efter. Däremot har det funkat tidigare för mig att köra en sådan här kur som en "kickstart" för att krympa magsäcken och höja motivationen till att äta bättre. Att känna att lite snabba resultat gör att det är lättare att avstå från det där smågodiset.

Vi får se hur det går, nästa gång jag skriver kanske det är något annat som är på tapeten. Sådan är jag... :)

... kan man ha det?!? Japp, JAG kan... Jag har nämligen bestämt mig för att köpa ny sadel (ja, jag vet det är bara en vecka kvar tills det stora loppet...) till cykeln. När jag faktiskt tog mig iväg här om dagen, så fick jag så s-tans ont i häcken av sadeln som nu sitter på cykeln. Så nu ska jag in till stan i eftermiddag och inhandla en ny sadel.

Jag vill inte ha någon skitdyr, dock. Jag ska till Jula och köpa cykelglasögon. De har ett par för 59 (!) kronor:


Då tänkte jag kolla på sadel där. Jag hittade en som jag tyckte såg bra ut och som bara kostade 89 pix:

Så den kanske det blir. Men det finns även sådana som är speciellt anpassade för damers lilla bakdel, har jag läst. Så jag ringde till Team Sportia och det visade sig att de hade rea på en racersadel för dam, tidigare hade den kostat 499, nu 299. Så den ska jag nog kolla på först. Det lönar sig ju förmodligen att betala lite mer. Den sadeln hade dessutom gel i stoppningen, det låter ju skönare.

Så vi får se vilken det blir. Maken blev lite smått missnöjd när han hörde att jag tänkte köpa en dammodell - den är ju tänkt att sitta på hans cykel framöver... :) Men vad fasen, kan det skilja så mycket att ha inte kan använda den...?

Well well, we´ll see...

Jag var ute på en träningsrunda på den lånade racercyklen här om kvällen. Det gick riktigt bra och jag kapade tio minuter på en 1,4 mil lång runda. Så visst gör cykeln skillnad!

Men idag känner jag mig skitseg. Har haft migrän i flera dagar och går ständigt på medicin. Men jag VILL verkligen komma ut ikväll ändå. Ska inte ta tremilsrundan som jag tänkt, utan tar den som är 1,4 mil igen. Fredrik ska få äran att byta styret på cykeln först, bara...

Nu är det inte många dagar kvar... Holy shit, vad har jag givit mig in på?!?

... men man kan väl ta och skriva något ändå... :)

Nu är det ju cykling i 9 mil som är nästa stora utmaning. Och det är inte länge kvar... Mindre än tre veckor...! Det är inte klokt. Jag har läst att man bör ha 30 mil i kroppen när man ger sig iväg. Jag har... 13 i dagsläget... Men det är ju inte försent ännu och några mil till ska  jag väl hinna med.

Jag ska förresten låna min morbrors racercykel. Den ska hämtas på fredag. Får se om det går att vänja sig vid att cykla på den. De som vet, säger ju att det är en jäkla skillnad. Men rumpan ska vänja sig vid den nya sadeln också...

När jag bestämde mig för att ge mig på den här utmaningen, hade jag någon slags bild av att jag skulle vara skitvältränad nu i maj. Hm... hur gick det med det...? Tja, vågen visar i alla fall ett högre värde nu än den gjorde i oktober... Men de säger ju att muskler väger mer... hrm...

Bara för att jag inte orkar blogga, betyder det inte att jag inte orkar träna. Om någon faktiskt skulle vara intresserad av att tjuvkika på min träning, registrerar jag alla mina träningspass på www.funbeat.se.

Jaha... så typiskt mig... Att gå in för något med liv och lust och sedan tröttna efter ett tag.

Nu har jag skitit i att lägga in flera av mina pass de senaste veckorna, jag tycker helt enkelt inte att det är lika kul längre.

Vi får se om jag återkommer...

Jomen visst hade jag träningskläderna nedpackade under min resa till Gran Canaria... Och de låg fint nedpackade under heeeela långa veckan... Jag hade tänkt mig att ta en lång joggingtur längs med stranden, alternativt ett pass på gymmet. Men så blev icke fallet!

Men, vad fasen, semester är ju semester och det är väl alltid bra att ladda med en massa kolhydrater inför ett tufft lopp? För DET har jag i alla fall gjort.

Idag har i stort sett hela dagen gått i skidåkningens tecken. Dagen började kl 9.30 med att jag och två vänner träffades hos min kollega, som är en fena på det här med skidåkning. Vi skulle valla skidor!

Och vi droppade, skrapade, borstade och grejade! Svetten lackade och vi var tvungna att ta fikarast efter en timma... :) Men efter 4,5 timmar hade vi de mest fantastiskt blanka skidor världen har skådat!

Fästet fixade vi med Start Grip Tape, som vi hoppas ska hålla för våra behov de tre milen. De anses av vissa tyckare som en sådan där "snabbvariant" som inte håller, men ska tydligen funka bra enligt många. Den som lever får se!

Jag har inhandlat mig ett par nya byxor att åka skidor i! Det blev ett par Craft Touring pants. Jag är så himla frusen av mig, att tanken på att åka skidor i tights inte kändes särskilt lockande.

Byxorna känns varma och sköna men ändå inte klumpiga. Något att ta sig runt tre mil på skidor i!

Sedan lite mer än en vecka tillbaka är jag dunderförkyld. Jag trodde faktiskt att det var halsfluss igen, men det visade sig att det inte var det.

Så nu har ytterligare en vecka gått utan ett enda träningspass... Jo, det här med tre mil på skidor låter ju lockande...

Idag kom mitt paket från Iform, med en pulsklocka och en stegräknare.

Jag inser att det inte är någon fantastisk kvalitet på denna gratispulsklocka, men det känns ändå kul att ha denna lilla sak att leka med när jag ger mig ut. "En lattjo liten pryl".

Är jag inte fånig, så säg!?!

Fantastiskt väder, rimfrost på träden som får julstämningen att infinna sig. Så såg omgivningen ut när jag gav mig ut på dagens joggingpass. Ett pass som verkligen blev underbart skönt! Ungefär halva sträckan körde jag intervall, jag kombinerade mitt vanliga lufsande med att ruscha på lite mer en bit. Det gjorde att pulsen gick upp nära kräkgränsen, men bara kort och den sjönk igen snabbt när jag saktade in tempot igen.

Mina nya vantar var jättebra! Lite kalla precis i början, men efter några hundra meter var de precis lagom varma och det höll sig hela vägen. Inga genomsvettiga händer här, inte!

Nu är jag redo att glufsa i mig av alla julmaten!

Idag (!) har jag kommit iväg och hämtat mina skidor... Och de är fortfarande RÖDA...! Inte snygga, och inte blev de snyggare av de svart-oranga bindningarna som satts på. Men jag tror att de är superduperbra och att de kommer att få mig att flyga fram i spåret! Bara det blir lite snö...

Jag har också inhandlat ett par "ploppar" som man sätter på stavarna när man ska åka rullskidor. Så nu finns förhoppning om att jag ska kunna träna lite så istället. Jag har en kollega som lovat mig att jag ska få låna rullskidor, de är ju skitdyra att köpa. Får se om jag kommer ut på något sådant pass i veckan. Det vore ju onekligen inte så dumt.

Penicillinet fungerar bra, jag känner inte av halsflussen alls längre. Däremot känner jag mig lite "vanligt" förkyld, men det tänker jag INTE bry mig om på tisdag. Då SKA jag ut och träna! Får se vad det blir för sorts träning.

Det är bara lite mer än två månader kvar tills jag förväntas orka ta mig tre mil på skidor... Ångest? Nej inte jag, inte...!

Det är knappt så man tror det är sant, men jag har halsfluss... IGEN...

Så nu är det träningsförbud resten av veckan... IGEN... Jag får väl roa mig med att äta en massa sött och ladda på så sätt. :) Annars får jag se fram emot all snö som snart ska komma... NOT!

På lördag ska jag i alla fall hämta mina skidor. Hur länge de kommer att förvaras i garaget innan de kommer till användning återstår att se! Man kan väl hoppas på något litet snöfall innan den 23 februari, men jag börjar tappa tron.

Men, men... Mitt motto är ju "Det är aldrig för sent att ge upp". Det verkar som att jag verkligen kommer att få leva upp till den devisen.

Idag är jag rejält sugen på att ge mig ut på en joggingtur! Det är så fantastiskt väder och det spritter i benen. Men jag SKA vänta tills imorgon, som jag har lovat mig själv. Men då jäklar, ska det bli träna av... :)

Tjänsteresan till Göteborg fick som konsekvens att jag nu känner mig totalt försoffad och alldeles pluffsig. Men det är väl inget som inte lite träning kan råda bot på.

Bara nu virusen håller sig ur vägen...

Imorse vaknade jag med världens magkatarr. Det stod i o f s i texten om penicillinet att man kunde få magproblem, men denna magkatarr var djävulsk... Så stackars, eländiga jag tog kontakt med vårdcentralen för att se om jag kunde få någon medicin mot magkatarren alternativt någon annan penicillin. Fick en tid vid 10.30.

Jag tog med mig mina båda söner till vårdcentralen för att kolla upp dem också. Det hela slutade med att vi gick därifrån med tre sorters penicillin, en åt oss var. Men NU ska vi nog i alla fall bli friska!

Funderade lite kring det här med träningen igen. Det känns ju onekligen rätt tungt att ligga här och vara ynklig när man borde fara runt i löparspåren som en furie. MEN, det verkar ju som att det finns människor som klarat av Tjejvasan helt otränade, bara på vilja. En sådan tänker jag inte bli, men det kan ju vara en liten tröst i sjukdomsh-lvetet.

Glöm inte - "Det är aldrig för sent att ge upp"...

Ja, det är ju självklart... När man precis kommit igång med träningen, så blir man sjuk... Hur f-sen ska man göra för att undvika detta fenomen?!?

Jag tyckte verkligen att jag varit duktig den här gången. Planerat in två träningspass i veckan, för att inte ta ut mig för mycket, ätit massor med vitaminer och tvättat händerna ofta för att undvika smitta. Men icke! Här ligger jag nu, med feber och världens mest svullna hals.

Så min fråga är - hur ska vi småbarnsföräldrar kunna hålla oss friska till Tjejvasan? Några tips?

Jag tror absolut inte att märket på de kläder man har på sig när man tränar, har någon större betydelse EGENTLIGEN. Men för mig har det enorm betydelse för motivationen.

Följaktligen ger jag mig nu ut på mina löprundor helt iklädd Craftkläder. Och det känns bra! Jag inbillar mig att det blir lättare att träna i och med att jag inte blir helt genomsvettig, då jag har ett fantastiskt superunderställ. Och vinterfodrade löpartights...

Tack Craft!

Kan man vara så galen att man anmäler sig till Tjejklassikern helt otränad? Jag hoppas det, för det har jag nämligen gjort, ivrigt påhejad av en jobbarkompis som också ska hänga på. Till råga på allt skedde anmälningen på sista dagen för anmälan till Tjejvasan, så nu är det bara att ta tag i träningen.

Eftersom jag bor i snöfattiga Småland, består träningen den närmaste tiden av jogging och styrketräning. Men i mina planer finns också stavgång, simning och cykling med. Får se hur det kommer att gå med det nu under vintern... :)