min tjejklassiker

Knappt var Lina och jag i mål på cyklingen förrän vi började prata om nästa utmaning; Vansbrosimningen. Vi bestämde oss för att ta en dag i veckan för att testa våra våtdräkter. Min dräkt är inhandlad på Clas Ohlson:



Jag har en med röda ärmar.

Så i torsdags bestämde vi oss att vi skulle ge oss till Sandvik och ta ett dopp. Förutsättningarna var inte lysande; det hade regnat på eftermiddagen och temperaturen låg på 14 grader. I luften... Fast solen tittade fram när vi kom ut till badplatsen i alla fall.

Vi höll på att frysa ihjäl när vi bytte om ute i Sandvik. Vi tog slut på en hel burk vaselin också, för det ska hålla kylan borta ytterligare, så det smörjde vi in oss med på armar och ben.

När vi sedan begav oss ned till bryggan, upptäckte vi att det var väldigt långgrunt. Vi skulle alltså inte kunna hoppa i och direkt börja simma från bryggan, som varit min plan. Vi skulle bli tvungna att vada ut...

Nåja, vi gjorde det och känslan när vattnet trängde in genom våtdräkten var ingen höjdare direkt. Men vi kom i ganska snabbt och våtdräkten och vaselinet gjorde onekligen nytta. Det var inte alls äckelkallt, utan blev ganska skönt redan efter någon minut.

Så vi simmade runt en brygga som låg en bit ut i sjön ett antal gånger. Vi hade som målsättning att klara av att vara i i tio minuter, men när vi steg upp stod tidtagaruret på 20 minuter. Och det hade varit riktigt skönt! Det enda negativa var att det var lite jobbigare för armarna att simma i våtdräkten. Men å andra sidan så gjorde den ju att man flöt ganska bra.

Kanske klarar jag av att ligga mitt i starten om en månad, en känsla som skrämmer mig med cellskräck rätt så mycket... (Nu lär ju vår start vara lugnare än på bilden, som är tagen från stora loppet. Men ändå...)

Det blev sadeln på Team Sportia och den är inte dum alls! Jag har nu cyklat 7,5 mil på den och den är betydligt skönare än den gamla. Eller... skönare är väl att ta i, men den är i alla fall inte en pina att sitta på. Den har gel i hela överdelen och dessutom ett område mitt på som ska vara tryckavlastande för muffen. Funkar ganska bra! Så här ser den ut:


Idag har jag trampat mig runt en 44,2 km lång runda. Alltså nästan hälften av det jag ska cykla på lördag. Det gick på det stora hela väldigt bra. Jag tog det väldigt lugnt och hade orkat cykla längre än så här. MEN - fasen, vad jag fick ont i nacken! Jag kommer med största säkerhet att behöva massage under mitt 90 km-lopp...!

Nu kommer jag att köra ett pass på tisdag, får se hur långt jag kör då. Förmodligen inte så långt. Sedan ska jag "vila mig i form" resten av veckan så rumpan och knäna får återhämta sig ordentligt.

Nu har jag vilat färdigt efter Tjejvasan... Idag tog jag åter tag i mig själv och gav mig ut på en cykeltur med hela familjen. Vår store kille körde på sin fyrhjuling. Det gick jättebra och var skönt trots duggregn.

Så nu är jag på gång igen... :)

Fasen, jag börjar bli slarvig... I måndags tränade jag styrketräning på lunchen och det har jag glömt att registrera.

Det var inte särskilt kul, men gjorde nog lite nytta. Jag hade läst att man kan få en "formtopp" genom att köra ett styrketräningspass några dagar innan loppet. Så jag testade det. Hur det gick, framkommer i nästa inlägg...

Solen sken och fåglarna kvittrade när jag gav mig ut på dagens stavgångspass. Jag gick själv idag och höll ett lite högre tempo än förra gången jag gick med stavar. Det var riktigt skönt  och jag lyckades hålla igång hela vägen, även om det var lite segt på slutet.

Enda minuset var att det är roligare att gå tillsammans med någon, så att man kan tjöta lite... :)

Jag har ju glömt att skriva om löppasset jag var ute på i måndags kväll!

Det var ett riktigt skönt pass där jag testade att springa i ett tempo som jag tror att jag skulle kunna hålla i en mil, fast jag bara sprang 5 km. Jag låg alltså på en del, men inte lika hårt som sist jag sprang. Trots det gick det här passet 30 sekunder snabbare än förra gången! Snacka om att dagsformen påverkar...

Eftersom det inte verkar komma någon snö innan det är dags för mig att köra Tjejvasan, gäller det att försöka hitta andra sätt att träna inför loppet. Idag har jag kört ett långt stavgångspass som var superskönt, följt av ett inte alls särskilt skönt rullskidspass.

Jag har alltid tyckt att stavgång verkar urlöjligt, men inser nu att det verkligen är träning för hela överkroppen också. Efter 1,5 timmes stavgående är jag rejält mör i stora delar av kroppen. Morgondagen kommer nog att bli tung... :)

För att få lite ytterligare träning som liknar skidåkning, körde jag en stunds rullskidor. Inte alls roligt utan bara vingligt. Jag har verkligen kass balans... Jag tycker inte att det känns som att man kommer någonstans alls på de där jäkla rullskidorna. Nä, det är verkligen inte min grej!

I måndags var jag på ett medelpass på Friskis och Svettis i Skövde. Passet var en rejäl genomkörare av kroppen och skinkorna är RÄTT ömma idag, kan jag säga...

Instruktören var duktig och tempot på passet var nästan perfekt. Sådär precis på gränsen till kräkjobbigt, men ändå så att man orkar ta i hela tiden.

Nu bär det av till Gran Canaria, så vi får väl se om det blir något tränat på en vecka. Men kläderna ligger i resväskan i alla fall...

Idag har jag utmanat mig själv! Jag bestämde mig för att köra ett normallångt löppass, 5 km,  där jag tog i så mycket jag orkade, men ändå på ett kontrollerat sätt.

Vädret var inte det bästa, det snöade och var lite halt på vägen. Men inte så mycket att det störde mig nämnvärt.

Nu börjar jag märka skillnad av min träning! Jag orkade hålla ett rätt bra tempo (i alla fall för att vara jag...) nästan hela vägen.  Det var först på slutet som krafterna började tryta. Jag är riktigt stolt över mig själv!

Min käre make har jour igen och därför fick dagens träningspass fixas inomhus tillsammans med familjen. Jag började med en stunds jogging runt, runt i träningslokalen som uppvärmning följt av ett rejält styrketräningspass. Efter det spelade vi innebandy en stund och jag fick rejält stryk av min man och min son.

Detta var ett annorlunda men ändå kul pass som omväxling. Jag saknar dock ett rejält lång löppass och kommer att försöka få till det på onsdag!

Idag har min käre make jour, så jag är hänvisad till träning hemma. Därför blev det ett corepass till DVD framför tv:n.

Det var ett helt ok pass, även om det är bra mycket skönare att träna utomhus. Men passet i sig är jäkligt jobbigt och det bränner rejält i musklerna!

För att testa hur fort jag orkar springa utan att kräkas, bestämde jag mig idag för att springa en kortare runda och köra på utav bara fasen. Det gick riktigt bra! Jag sprang en runda på 2,5 km som jag inte har sprungit på över ett år. Senast jag sprang (läs lufsade) den, tog den mig mellan 18-20 minuter beroende på dagsformen. Idag tog den 14 minuter och 30 sekunder! Och jag hade orkat springa längre i det tempot! Jag är stolt över mig själv! :)

Efter löpningen körde jag ett styrketräningspass också. Jag försökte köra så hårt jag kunde den här gången också och det gick bra. Det är jäkligt trist att träna styrketräning själv, men vad då - grisar ska ju inte ha roligt...

Idag har jag kört ett rejält styrketräningspass, som var mycket skönare än jag förväntade mig.

Jag började med 30 minuters motionscykel, ganska tråkigt men ändå helt ok. Efter det kämpade jag på allt vad jag orkar med de där fula maskinerna!

Just nu känns kroppen så där härligt geléaktig och jag känner mig jäkligt nöjd med mig själv. Det är ju inte särskilt långt kvar till Tjejvasan och det gäller att träna upp styrkan i överkroppen (ja, och i benen också för den delen)!

Dagens eftermiddag tillbringades i skidspåret i Alstermo. Där har man ett projekt som heter Vita vidder där man satsar på att ha så lång skidsäsong som möjligt. Än så länge fanns bara tre korta spår runt idrottsplatsen spårade och i dessa gav jag mig ut som Bambi på hal is.

För det var precis så de kändes, de första stavtagen sedan urminnes tider! Vingligt, osäkert och omöjligt att ta sig längre än en halvmeter i taget. Men tekniken förbättrades något allteftersom varven avverkades. Visst, jag är fortfarande långt ifrån redo för något Vasalopp, men nu har i alla fall skidorna fått bli lite snöiga. Och jag också... :)

Det kändes inte alls som att jag kunde ta ut mig som jag kan göra vid löpningen. Det handlar väl naturligtvis om att tekniken saknas och att jag i mångt och mycket testade mig fram. Det var på det stora hela ett skönt pass, som förtjänar en 3:a.

Vaknade idag med lite halsont och bestämde mig därför att ersätta dagens löppass med ett powerwalkpass, enligt läkarens rekommendationer.

Vädret, som kändes ruggigt och grått inifrån soffan, var helt underbart när jag kom ut. Promenaden gick i medeltempo; en snittpuls på 125, enligt min nya pulsklocka.

Får se vad kroppen säger om detta pass. Läkaren sa att ett lugnt träningspass faktiskt kan vara bra för kroppen, när man känner av en förkylning. Så länge man inte tar ut sig så att man blir alldeles svettig. Och det gjorde jag inte, så nu är det bara att hoppas...

Igår tränade jag, för första gången på väldigt, väldigt länge, tillsammans med någon. Jag gav mig ut i löparspåret tillsammans med två jobbarkompisar. Vi avverkade tre varv på elljusspåret. Det var verkligen skitskönt!

Jag sprang dock långsammast av oss... Men min filosofi är att jag vill tycka att det är skönt under hela träningspasset, så jag vill göra om det. Sista varvet sprang jag dock i ett rätt mycket högre tempo och det var också då blodsmaken kom... Men i ett varv var det bara en sporre att jag orkade hålla ett högre tempo.

Summa sumarum: ett väldigt skönt pass, där jag blev sporrad att ta i lite extra tack vare att jag sprang tillsammans med andra.

Idag har jag inhandlat, sådär som ytterligare en motivator, ett par vantar som är anpassade för att ha när man springer. Jag har tidigare haft vanliga fingervantar när jag sprungit och de har blivit jättevarma och äckliga efter ett par kilometer. De jag köpte idag är jättetunna, i samma material som mitt underställ. Jag hoppas och tror att de verkligen kommer att vara sköna. Får se under morgondagens pass!

Nu har jag äntligen kommit ut i löparspåret igen! Förväntansfull och taggad gav jag mig ut ikväll. Vädret var helt ok för ett träningspass, rätt kyligt men ändå inte blåsigt.

Tyvärr reagerade inte kroppen hundraprocentigt, utan det var lite tungt ibland. Jag lyckades inte heller att få tankarna att vandra så där av sig själva som de kan göra ibland, när man liksom inte märker att man springer utan benen pinnar på av sig själva. Men på det stora hela var det ändå ett hyfsat skönt pass.

Jag fick dock ont i vänster knä även den här gången. Undrar om det är dags att byta skor? Jag vill ju verkligen inte få problem med knäna nu också. Jag tycker att jag har haft tillräckligt med motgångar så här långt...

Tänkte först skriva om ett träningspass som jag inte hunnit få med tidigare, det absolut hemskaste löppass jag varit med om på lääääänge.

I tisdags fick jag nämligen den idiotiska idén att ge mig ut och springa på morgonen. Tryckte i mig ett knäckebröd och en banan och gav mig iväg. Kroppen reagerade... inte alls... Det kändes som att springa i sirap!

Vad fasen menar folk som säger att den allra bästa träningsformen är ett löppass på morgonen?!? Visst, man tar nog verkligen slut på kroppens alla energidepåer. Men man får ju ut absolut INGENTING av sin träning...!

Pliktskyldigast släpade jag mig runt mina 4,2 km, bara för att ha det gjort.

Nädu... det gör jag ALDRIG mer om!

Dagens pass blev 30 minuter träningscykel, följt av ett rejält styrketräningspass. Jag HATAR verkligen att cykla och styrketräning är ju inte sådär fantastiskt kul... men nyttigt...

I alla fall, jag stretade på och kroppen svarade hyfsat. Fast jobbigt var det! Att sitta där på en träningscykel och trampa, trampa och trampa utan att komma någonstans känns helt meningslöst. Men just idag var det den konditionsträning jag kunde få till.

Styrketräningen kändes jobbigare än vanligt och jag orkade inte alls lägga på särskilt mycket vikter. Det tog dessutom en jäkla tid...

Men nu sitter jag i alla fall här, så där nöjd som man bara kan vara efter ett träningspass. Det ÄR värt det!

Den kommande veckans utmaning, kommer att bli vilken dag jag ska lyckas klämma in ett träningspass. Jag ska på tjänsteresa onsdag-fredag och de övriga dagarna är rätt fulltecknade. Nåja, vi får se hur det blir...

Dagens träningspass blev ett, för mig, ganska långt löppass. Enligt Funbeat var rundan jag sprang 5,36 km och detta tog mig 40 minuter. Jag tog det mao rätt lugnt.

Att jag tog det så lugnt gjorde att jag verkligen orkade hela vägen och aldrig tyckte att det tog emot. En helt underbar känsla!

Enda smolket i bägaren var att jag kände av lite smärta i mitt vänstra knä en bit mitt i passet. Jag har haft problem med det knät tidigare och hoppas bara att det inte ska bli värre. Som det är nu, hugger det till lite ibland men försvinner lika snabbt som det kommer.

Planerna är nu att ta det lugnt till på söndag, när jag har nästa inplanerade pass. Vi får dock se om jag kanske lägger in något styrkepass eller så framåt torsdag-fredag. Nu har jag ju motivationen uppe... :)