Badkrukan klarar mer än hon tror!
Knappt var Lina och jag i mål på cyklingen förrän vi började prata om nästa utmaning; Vansbrosimningen. Vi bestämde oss för att ta en dag i veckan för att testa våra våtdräkter. Min dräkt är inhandlad på Clas Ohlson:
Jag har en med röda ärmar.
Så i torsdags bestämde vi oss att vi skulle ge oss till Sandvik och ta ett dopp. Förutsättningarna var inte lysande; det hade regnat på eftermiddagen och temperaturen låg på 14 grader. I luften... Fast solen tittade fram när vi kom ut till badplatsen i alla fall.
Vi höll på att frysa ihjäl när vi bytte om ute i Sandvik. Vi tog slut på en hel burk vaselin också, för det ska hålla kylan borta ytterligare, så det smörjde vi in oss med på armar och ben.
När vi sedan begav oss ned till bryggan, upptäckte vi att det var väldigt långgrunt. Vi skulle alltså inte kunna hoppa i och direkt börja simma från bryggan, som varit min plan. Vi skulle bli tvungna att vada ut...
Nåja, vi gjorde det och känslan när vattnet trängde in genom våtdräkten var ingen höjdare direkt. Men vi kom i ganska snabbt och våtdräkten och vaselinet gjorde onekligen nytta. Det var inte alls äckelkallt, utan blev ganska skönt redan efter någon minut.
Så vi simmade runt en brygga som låg en bit ut i sjön ett antal gånger. Vi hade som målsättning att klara av att vara i i tio minuter, men när vi steg upp stod tidtagaruret på 20 minuter. Och det hade varit riktigt skönt! Det enda negativa var att det var lite jobbigare för armarna att simma i våtdräkten. Men å andra sidan så gjorde den ju att man flöt ganska bra.
Kanske klarar jag av att ligga mitt i starten om en månad, en känsla som skrämmer mig med cellskräck rätt så mycket... (Nu lär ju vår start vara lugnare än på bilden, som är tagen från stora loppet. Men ändå...)
Jag har en med röda ärmar.
Så i torsdags bestämde vi oss att vi skulle ge oss till Sandvik och ta ett dopp. Förutsättningarna var inte lysande; det hade regnat på eftermiddagen och temperaturen låg på 14 grader. I luften... Fast solen tittade fram när vi kom ut till badplatsen i alla fall.
Vi höll på att frysa ihjäl när vi bytte om ute i Sandvik. Vi tog slut på en hel burk vaselin också, för det ska hålla kylan borta ytterligare, så det smörjde vi in oss med på armar och ben.
När vi sedan begav oss ned till bryggan, upptäckte vi att det var väldigt långgrunt. Vi skulle alltså inte kunna hoppa i och direkt börja simma från bryggan, som varit min plan. Vi skulle bli tvungna att vada ut...
Nåja, vi gjorde det och känslan när vattnet trängde in genom våtdräkten var ingen höjdare direkt. Men vi kom i ganska snabbt och våtdräkten och vaselinet gjorde onekligen nytta. Det var inte alls äckelkallt, utan blev ganska skönt redan efter någon minut.
Så vi simmade runt en brygga som låg en bit ut i sjön ett antal gånger. Vi hade som målsättning att klara av att vara i i tio minuter, men när vi steg upp stod tidtagaruret på 20 minuter. Och det hade varit riktigt skönt! Det enda negativa var att det var lite jobbigare för armarna att simma i våtdräkten. Men å andra sidan så gjorde den ju att man flöt ganska bra.
Kanske klarar jag av att ligga mitt i starten om en månad, en känsla som skrämmer mig med cellskräck rätt så mycket... (Nu lär ju vår start vara lugnare än på bilden, som är tagen från stora loppet. Men ändå...)
Kommentarer
Trackback
