min tjejklassiker

Vaknade idag med lite halsont och bestämde mig därför att ersätta dagens löppass med ett powerwalkpass, enligt läkarens rekommendationer.

Vädret, som kändes ruggigt och grått inifrån soffan, var helt underbart när jag kom ut. Promenaden gick i medeltempo; en snittpuls på 125, enligt min nya pulsklocka.

Får se vad kroppen säger om detta pass. Läkaren sa att ett lugnt träningspass faktiskt kan vara bra för kroppen, när man känner av en förkylning. Så länge man inte tar ut sig så att man blir alldeles svettig. Och det gjorde jag inte, så nu är det bara att hoppas...

Idag kom mitt paket från Iform, med en pulsklocka och en stegräknare.

Jag inser att det inte är någon fantastisk kvalitet på denna gratispulsklocka, men det känns ändå kul att ha denna lilla sak att leka med när jag ger mig ut. "En lattjo liten pryl".

Är jag inte fånig, så säg!?!

Fantastiskt väder, rimfrost på träden som får julstämningen att infinna sig. Så såg omgivningen ut när jag gav mig ut på dagens joggingpass. Ett pass som verkligen blev underbart skönt! Ungefär halva sträckan körde jag intervall, jag kombinerade mitt vanliga lufsande med att ruscha på lite mer en bit. Det gjorde att pulsen gick upp nära kräkgränsen, men bara kort och den sjönk igen snabbt när jag saktade in tempot igen.

Mina nya vantar var jättebra! Lite kalla precis i början, men efter några hundra meter var de precis lagom varma och det höll sig hela vägen. Inga genomsvettiga händer här, inte!

Nu är jag redo att glufsa i mig av alla julmaten!

Igår tränade jag, för första gången på väldigt, väldigt länge, tillsammans med någon. Jag gav mig ut i löparspåret tillsammans med två jobbarkompisar. Vi avverkade tre varv på elljusspåret. Det var verkligen skitskönt!

Jag sprang dock långsammast av oss... Men min filosofi är att jag vill tycka att det är skönt under hela träningspasset, så jag vill göra om det. Sista varvet sprang jag dock i ett rätt mycket högre tempo och det var också då blodsmaken kom... Men i ett varv var det bara en sporre att jag orkade hålla ett högre tempo.

Summa sumarum: ett väldigt skönt pass, där jag blev sporrad att ta i lite extra tack vare att jag sprang tillsammans med andra.

Idag har jag inhandlat, sådär som ytterligare en motivator, ett par vantar som är anpassade för att ha när man springer. Jag har tidigare haft vanliga fingervantar när jag sprungit och de har blivit jättevarma och äckliga efter ett par kilometer. De jag köpte idag är jättetunna, i samma material som mitt underställ. Jag hoppas och tror att de verkligen kommer att vara sköna. Får se under morgondagens pass!

Nu har jag äntligen kommit ut i löparspåret igen! Förväntansfull och taggad gav jag mig ut ikväll. Vädret var helt ok för ett träningspass, rätt kyligt men ändå inte blåsigt.

Tyvärr reagerade inte kroppen hundraprocentigt, utan det var lite tungt ibland. Jag lyckades inte heller att få tankarna att vandra så där av sig själva som de kan göra ibland, när man liksom inte märker att man springer utan benen pinnar på av sig själva. Men på det stora hela var det ändå ett hyfsat skönt pass.

Jag fick dock ont i vänster knä även den här gången. Undrar om det är dags att byta skor? Jag vill ju verkligen inte få problem med knäna nu också. Jag tycker att jag har haft tillräckligt med motgångar så här långt...

Idag (!) har jag kommit iväg och hämtat mina skidor... Och de är fortfarande RÖDA...! Inte snygga, och inte blev de snyggare av de svart-oranga bindningarna som satts på. Men jag tror att de är superduperbra och att de kommer att få mig att flyga fram i spåret! Bara det blir lite snö...

Jag har också inhandlat ett par "ploppar" som man sätter på stavarna när man ska åka rullskidor. Så nu finns förhoppning om att jag ska kunna träna lite så istället. Jag har en kollega som lovat mig att jag ska få låna rullskidor, de är ju skitdyra att köpa. Får se om jag kommer ut på något sådant pass i veckan. Det vore ju onekligen inte så dumt.

Penicillinet fungerar bra, jag känner inte av halsflussen alls längre. Däremot känner jag mig lite "vanligt" förkyld, men det tänker jag INTE bry mig om på tisdag. Då SKA jag ut och träna! Får se vad det blir för sorts träning.

Det är bara lite mer än två månader kvar tills jag förväntas orka ta mig tre mil på skidor... Ångest? Nej inte jag, inte...!

Det är knappt så man tror det är sant, men jag har halsfluss... IGEN...

Så nu är det träningsförbud resten av veckan... IGEN... Jag får väl roa mig med att äta en massa sött och ladda på så sätt. :) Annars får jag se fram emot all snö som snart ska komma... NOT!

På lördag ska jag i alla fall hämta mina skidor. Hur länge de kommer att förvaras i garaget innan de kommer till användning återstår att se! Man kan väl hoppas på något litet snöfall innan den 23 februari, men jag börjar tappa tron.

Men, men... Mitt motto är ju "Det är aldrig för sent att ge upp". Det verkar som att jag verkligen kommer att få leva upp till den devisen.

Eftersom jag idag känner mig lite småförkyld, blev dagens träningspass ett powerwalkpass. 5,7 km rask promenad med rejäla kliv och aktiva armar. Skitskönt!

En klar fördel med att promenader, är att man verkligen bara kan njuta av att röra på sig. Pulsen går aldrig upp över "jag mår illa"-gränsen. Fåglarna kvittrar, tankarna kan vandra sin egen väg... helt enkelt gott som fasen!

Tänkte först skriva om ett träningspass som jag inte hunnit få med tidigare, det absolut hemskaste löppass jag varit med om på lääääänge.

I tisdags fick jag nämligen den idiotiska idén att ge mig ut och springa på morgonen. Tryckte i mig ett knäckebröd och en banan och gav mig iväg. Kroppen reagerade... inte alls... Det kändes som att springa i sirap!

Vad fasen menar folk som säger att den allra bästa träningsformen är ett löppass på morgonen?!? Visst, man tar nog verkligen slut på kroppens alla energidepåer. Men man får ju ut absolut INGENTING av sin träning...!

Pliktskyldigast släpade jag mig runt mina 4,2 km, bara för att ha det gjort.

Nädu... det gör jag ALDRIG mer om!

Dagens pass blev 30 minuter träningscykel, följt av ett rejält styrketräningspass. Jag HATAR verkligen att cykla och styrketräning är ju inte sådär fantastiskt kul... men nyttigt...

I alla fall, jag stretade på och kroppen svarade hyfsat. Fast jobbigt var det! Att sitta där på en träningscykel och trampa, trampa och trampa utan att komma någonstans känns helt meningslöst. Men just idag var det den konditionsträning jag kunde få till.

Styrketräningen kändes jobbigare än vanligt och jag orkade inte alls lägga på särskilt mycket vikter. Det tog dessutom en jäkla tid...

Men nu sitter jag i alla fall här, så där nöjd som man bara kan vara efter ett träningspass. Det ÄR värt det!

Den kommande veckans utmaning, kommer att bli vilken dag jag ska lyckas klämma in ett träningspass. Jag ska på tjänsteresa onsdag-fredag och de övriga dagarna är rätt fulltecknade. Nåja, vi får se hur det blir...